speciell upplevelse på skogsvandringen

Nu var det ett tag sedan jag var här. Men efter dagens promenad med Lajka måste jag bara skriva av mig lite grand.
Jo vi gick hemmifrån när kl. var 17.30 lätt klädd, det var ju sommarvärme. En lång skogstur.
Vi travar på tysta, nästan på tå. För det är ju så mycket vilt som rör sig omkring oss vid den tidpunkten. Och mycke riktigt rasslar det till i den täta skogen. Vi stannar kanske kan vi få syn på den som åstadkom det ljudet. När jag nu står där alldeles stilla och tittar ser jag hur solens strålar lyser genom träden och hur spindelnäten går som lasertrådar på ett väl bevakat museum genom hela terrängen. Utom där vår besökare har rusat iväg ifrån oss.
Det var en helt fantastisk syn och upplevelse.

Jag vandrar vidare och kommer fram till dödisgroparna. Där ser jag först hur Lajka stannar till flera gånger och tittar vad jag tror ner i gropen, vad ser hon? I ögonvrån ser också jag att det är något som rör sig i takt med oss, stannar och kollar - inget djur vad jag kan se i alla fall inget stort. Går vidare men återigen denna rörelse i ögonvrån. I stället för att stanna går jag vidare och vrir på huvudet lite försiktigt, ser då att det är min skugga. På andra sidan av den djupa gropen ser jag en del av min överkropp, på denna sidan min underkropp. Detta gjorde att jag såg gigantisk ut. Som en jätte. Det var jag också.

Helt plötsligt slogs jag av tanken på Anden i flaskan. Med hänvisning till The Secret. Jag hade träffar på min egen Ande. You wish is my comande. Och jag önskade!

Fortsättning följer